Anna Bertills

Struvor, mjöd, fest hos kära vänner och obligatoriskt ballongköp! Ljuvlig helg med andra ord. Ska ta och ladda upp lite bilder senare idag. Efter en powerwalk så ligger lilla T och snusar på balkongen, men inte länge till antar jag. Sen är det fullt ös igen.

Jag brukar sysselsätta mig med att läsa alla dessa 1 maj tal som produceras årligen. I Sverige slås det ju upp stort, i Finland inte lika poppis i media om inte partierna kommer med något mera kontroversiellt utspel. Som Paavo Arhinmäkis förslag om utvidgad strejkrätt och tanken om att förbjuda arbetsgivarna att ta in utomstående arbetskraft… Det är tydligen populärt att snacka förbud. Strejkrätten är skyddad och den ska inte under några omständigheter röras, den grundkursen gick jag i tiderna hos en mycket fackligt aktiv far. Men att börja förbjuda företag det ena och det andra rimmar mycket illa med verkligheten! Alla är ju dessutom inte heller fackligt anslutna, hur gör man med den biten?

Gurkälskaren med sin pappa - vi är riktiga stamkunder vid Närpes Grönsaker:)
Skön morgon med babysim, matlagning och nu lite uppsatsskrivande. Solen lyser, men svinkallt ute. Längtar till flytten, till Molpe, till varma sommarkvällar, grillkorv och glass…och så täcks det stå på dagens Iltasanomat att sommaren blir kall.

Så gick jag då ut idag med ett pressmeddelande om att jag inte kandiderar i riksdagsvalet 2011 - ett beslut jag kan leva med. En kampanj går helt enkelt inte ihop med vårt vardagspussel på hemmafronten, mera dramatiskt än så är det inte. Jag har en man som reser mycket i sitt jobb och själv jobb som inte går enligt 8-16, vilket innebär att en kampanj ännu på detta skulle göra det svårt för Tyra och oss. Man vill så mycket och man slutar ju inte vilja bara för att man tar en paus. När man vill något otroligt mycket, brinner för det, så är det svårt att avstå. Men å andra sidan är det inte svårt alls när man har en liten som Tyra som drar en i byxbenen.
Jag tror fortfarande att man kan både göra karriär och politik som ung kvinna med barn, bara man får hemmapusslet lagt. Jag fick inte det denna gång.

(dagens busfrö har rivit ut sladdar, rivit ner cd-skivor och blommor…:))

Att jag sen också valde att inte kandidera för en tredje period som vice ordförande har allt att göra med att jag inte ställer upp i valet. Som vice ordförande för partiet hade jag velat ha beredskap att ställa upp i val även denna gång, eftersom jag inte har det så valde jag att stiga åt sidan. Ett konsekvent beslut från min sida. Vice ordförandeskapet har varit givande och spännande men jag valde att följa mina egna principer. Räkna med att partiengagemanget fortsätter för det.

Efter att ha våndats en hel del med beslutet om att inte kandidera i riksdagsvalet så gick tankarna ännu en gång till min underbara saknade pappa som gick bort under min förra riksdagsvalskampanj. Vad skulle han ha sagt, min stöttare och största kritiker som aldrig gjorde några saker speciellt komplicerade. ” Du kan int va överallt”, “Äh, e de e inget att våndas över, fleir val kommer”, ” Anna, du ska ta hand om flickon din, resten kommer sidan” (Vörådialekt..:)) - något sådant kunde han nog ha sagt. Och plötsligt var beslutet inte så svårt längre.

Kolla in tomtenissen Anna! Med väldigt tidstypiska soffor i bakgrunden. Här dansas det till smurfarna tror jag.

Idag har SFP:s Kasnäsmanifest och den version som nu föreligger fått en hel del kritik i de finlandssvenska dagstidningarnas ledare. Största kritiken har riktats mot att partiet nu plötsligt skulle försöka tona ner det svenska, en uppfattning jag inte alls delar. Jag har själv suttit med i den grupp som letts av Calle Haglund och under ett par månaders tid följt med det arbete som gjorts på fältet gällande manifestet. Det har varit en öppen process, vilket inte har lett till diskussioner i spalterna direkt. Men så är det ju oftast så att öppet arbete inte väcker lika mycket nyfikenhet, tyvärr. Största tvistefrågan i medierna har varit ett eventuellt byte av partiets namn, vilket de facto inte har varit något större ämne ute på partifältet.  Själv hade jag gärna sett “Svenska Folkpartiet liberalerna” som ett alternativ, men inget jag slutligen prioriterat som livsviktigt.
Problemet tror jag ligger i hur olika vi ser på själva manifestet. SFP ser ju inte det som något nytt partiprogram, ett välfungerande sådant har vi redan (från 2006 då jag också själv satt med i den grupp som skrev “steget före” och flera av oss stred som hundar för att vi skulle våga kalla oss liberal istället för enbart frisinnade…:) och det gjorde vi sen efter en omröstning på partidagen). Om jag inte minns helt fel så ansåg ledarskribenter 2006 att SFP borde ha en tydligare ideologi och det arbetet tycker jag också att Kasnäsprojektet har tagit fasta på, Kasnäsmanifestet är ju “med sikte på framtiden”, där vi bl.a. kunnat definiera vad vår liberalism står för. Det finns en hel del nya ståndpunkter i manifestet och framtidsarbetet har naturligtvis det svenska som bas. Och inte är det heller endast en grundplåt, det genomsyrar ju allt i vårt arbete!  Och då handlar det inte bara om att bevaka utan naturligtvis också att utveckla och få mera till.
Ett framtidsmanifest ser jag som något mycket sunt, inte som någon typ av identitetskris.
Det finns något bra och vågat  i att visionera och testa nya marker. Samtidigt vet vi också att om man inte kan sin historia, inte har den i ryggmärgen, så blir det svårt att se framtiden.

Nu i säng i väntan på att Tyrre Kalas ska vakna och paxa platsen i min famn fram till kl.07 i morgon…

Efter en påskhelg instängd i Vörå, helt bokstavligen så börjar vi ha leidon! Tyra lyckades tyvärr dra på sig ett segt virus med hosta, hög feber och den annars så matglada tjejen vägrade öppna munnen för mat och dryck. Så resultatet blev två besök till akuten. Och jag kan ingenting annat än tacka för ypperlig vård. Den rikssvenske läkaren (Emil tror jag) på Vasa stadssjukhus var både proffsig och sympatisk, samma gällde sjukskötaren Katarina. Och akutintaget på Vasa centralsjukhus var precis som tidigare både vänliga, snabba och proffsiga. Så det tackar vi för!! Att inte heller behöva köa med en liten bebis som låg slapp och febrig i famnen så var ett stort plus, det hade vi nämligen räknat med.

Så nu räknar vi med att få en lugn vecka med en del möten i Vasa innan vi åker tillbaka. Och nästa veckas tisdag meddelar jag också hur det blir med min medverkan i kommande riksdagsval!

Så med en finrexin bredvid mig, mötespapper i famnen och en mamma som stökar i köket kan jag bara konstatera att det är skönt att få en vardag igen. För denna påsk var nog inget att hurra över, tyvärr. inte ens påskgodis gick ner och då är det inte bra alls:) Efter en snabb titt genom dagens nyhetsartiklar kan man bara konstatera att Tiura är i elden igen och att befolkningens negativa inställning till Nato inte är någon större överraskning. Det lär inte bli någon het riksdagsvalsfråga av ett eventuellt Nato-medlemskap denna gång heller.

Söndagar är sköna dagar. Slappa, lugna och inget extra. Babysim tidig morgon, sen blev det korv med mos - numera uppskattat även av familjens yngsta. Grattis får man säga till Svenska Kvinnoförbundets nya ordförande Carola Sundqvist! Många utmaningar ligger framför dig, roliga sådana! Tack får man definitivt säga till Sara Eklund, avgående ordförande, som vågat tycka, visionera, höja rösten och varit närvarande. Hon har gjort ett enormt fint jobb och henne kommer vi definitivt att se mera av inom partiet. Tyra fick ju också vara med på kvinnoförbundets årsmöte i Karis där jag som partiets viceordförande höll en hälsning. Lilla damen vår jagade slöa flugor, kröp unde borden, bet på allt och hoppade som en liten akrobat. Bildbevis på det blev det på http://www.vastranyland.fi:)

Minns någon för övrigt morgonprogrammet Sköna söndag som kom på 80-talet - där även Malena Ivarsson gästade söndagarna med sina relationsråd:) ? Klasse gjorde barninslaget medan Susanne “kniip” Lanefelt hoppade runt i trikåer och rosa svettband och drog morgonaerobics i värsta Jane Fonda-anda!

Måndag morgon är liksom alltid en ny början - ny början på det hälsosamma livet, ny början på att ta i tu med det man inte fått gjort, ny början på ordning och reda i skåpen…men så kommer tisdagen och så är man inne i samma hjul igen. Morgonen började i alla fall med skön simning i arla morgonstund - Tyra har levt runt halva natten eftersom hennes små tänder börjar komma fram. Hennes små gaddar ser ut små vampyrtänder:)
Idag får man glädja sig åt Obamas seger,dvs. den nya sjukförsäkringslagen i USA. Efter hård kritik, debatter och en oerhört jämn kamp så gick president Obama som segrare ur kampen.

Första natten borta från Tyra. Hon klarar sig bra med sin far men usch vad det känns jobbigt. I Tammerfors och politiskt ideologiarbete står på agendan. Hann en sväng via gymmet nu innan kvällsprogrammet. Så konstigt att sitta ensam på hotellrummet. Jag är ju van att ha en hoppande liten Tyra bredvid mig!

Mormor och Tyra badar:)

Kan det bara inte sluta snöa någon gång?! Jag tar tillbaka allt det jag sade i höstas om att det får bli hur kallt det vill och hur mycket snö det bara vill bara jag får min barndomsvinter igen…Men nu räcker det. En liten tjej som illvrålar och sparkar när det ska kläs på vinterkläder är ingen rolig men ack så vanlig syn. Vissa här har upptäckt att den egna viljan finns. Allt från gälla soprantoner till mörka avgrundsvrål prövas på. Fast gladare barn får man leta efter. Hon kvittrar och har sig, ropar förtjust när hon upptäcker att vi är på väg mot metron - människor i massor passar henne! Och maten ja, den landar för det mesta i munnen.

Lilla prinsessan som beter sig som Pippi. Typ.

Missade djurrättsaktivisternas demonstration i Helsingfors idag. Kanske lika bra det. I de samtal jag fört med dessa så har vi liksom inte kommit någon vart. Det finns ingen förståelse från någondera sidan. Jag förstår inte deras tilltag och de kan inte förstå hur jag kan stöda pälsdjursnäringen. Lika med noll. Men å andra sidan måste man komma ihåg att det är bra att den förs. För den diskussionen förs ju i andra länder också. Det finns ju starka opinioner i båda riktningarna. Jag väntar på att få höra vad regeringen säger om de senaste händelserna - Vanhanen sade nämligen idag att pälsdjursnäringen skall dryftas denna vecka. Väntar med viss spänning på den rapporten.
I övrigt så tycker jag att Wivan Nygård-Fagerudd gav en mycket bra intervju i söndagens vbl. All respekt för henne och hennes resonemang “hellre fyra mandat än en folkvald från Vasa” - så borde flera tänka,. Målet vad gäller riksdagsvalet och antal platser gäller ju hela Österbotten, inte endast en del av regionen.

Arbetskraftsminister Anni Sinnemäkis förslag om att förbjuda pälsdjursnäring är både märkligt, med tanke på ministertaburetten, och befängt. Djurskyddslagen behöver definitivt förbättras, övervakningen bli bättre - ja, all vanskötsel av djur skall åtgärdas omedelbart! Men man kan inte dra alla över samma kam. Många är de farmare som sköter sina djur bra. Och ska vi faktiskt förbjuda en hel näring som sysselsätter ca 20 000 personer? I dessa tider?

Och var går gränsen, vem bestämmer vilka näringar som är oetiska?

Och till de kommentarer som kommit gällande mina åsikter kan jag bara meddela att jo, jag har varit på pälsfarm och även i pälstider. Det brukar inte vara ovanligt alls på landsbygden. Och nej, detta var ingen ny åsikt från min sida. Detta gick jag faktiskt ut med som uttalande redan 2005 när jag ställde upp  i kampen om SU-ordförandeklubban. Och nej igen, detta är inget röstfiske från SFP:s sida. Det är verkligen ingen nyhet att vi arbetar för pälsdjursfarmarna, förbättrat djurskydd och har sysselsättningsfrågor högt på agendan.

Hemkommen från Kasnäs workshop i Vasa kan jag bara tillägga: over and out:)