Var går gränsen?
Arbetskraftsminister Anni Sinnemäkis förslag om att förbjuda pälsdjursnäring är både märkligt, med tanke på ministertaburetten, och befängt. Djurskyddslagen behöver definitivt förbättras, övervakningen bli bättre - ja, all vanskötsel av djur skall åtgärdas omedelbart! Men man kan inte dra alla över samma kam. Många är de farmare som sköter sina djur bra. Och ska vi faktiskt förbjuda en hel näring som sysselsätter ca 20 000 personer? I dessa tider?
Och var går gränsen, vem bestämmer vilka näringar som är oetiska?
Och till de kommentarer som kommit gällande mina åsikter kan jag bara meddela att jo, jag har varit på pälsfarm och även i pälstider. Det brukar inte vara ovanligt alls på landsbygden. Och nej, detta var ingen ny åsikt från min sida. Detta gick jag faktiskt ut med som uttalande redan 2005 när jag ställde upp i kampen om SU-ordförandeklubban. Och nej igen, detta är inget röstfiske från SFP:s sida. Det är verkligen ingen nyhet att vi arbetar för pälsdjursfarmarna, förbättrat djurskydd och har sysselsättningsfrågor högt på agendan.
Hemkommen från Kasnäs workshop i Vasa kan jag bara tillägga: over and out:)
