Skrivet
Kolumner, insändare och tal
Insändare vbl, ÅU, Västra Nyland, ÖT
Närhetsprincipen även när det gäller jakt
En del av de beslut som fattas på EU-nivå som berör jakt tar sällan i beaktande lokala omständigheter och medlemsstaternas vardag. EU:s närhetsprincip borde också i högre grad beröra jaktfrågorna, precis som det var tänkt från början. Finland och Norden i sig har sina specifika förutsättningar, vilket innebär att de lokala myndigheternas utlåtanden och rådande realiteter borde beaktas och vara en del av beslutsprocessen.
EU står för de stora linjedragningarna och även i dessa frågor ser jag inte nyttan med att detaljstyra. Det finns runt 7 miljoner jägare runt om i Europa - men varje land bär på sin historia och tradition vad gäller jakt och viltförvaltning. 27 medlemsländer innebär att samma fauna, djurrike och jakttradition inte är det samma i varje land. Därför är också detaljharmonisering inte bara en utmaning, utan även icke önskvärd och i pratiken omöjlig att genomföra.
Det faktum att vissa arter kan vara allmänt förekommande t.ex. i Norden medan de är utrotningshotade i södra delarna av Europa, ger naturligtvis huvudbry. Hur kan då det enskilda landet hantera frågan? Skilda förutsättningar innebär också att besluten borde fattas, eller åtminstone vara påverkningsbara, på nationell nivå. T.ex. fågeldirektivet har varit speciellt svårt för de nordliga medlemsländerna: Lagstiftningen har t.ex. begränsat skyddsjakten på skarvar och vi vet alla vilket problem skarvarna utgör idag. Storskarven ställer till med stor skada på fiskbeståndet och anses vara en av orsakerna till att yrkesfiskarna får en mindre mängd fisk i sina nät. Dessutom förstör skarvarna vegetationen på de öar där de häckar. Trots att skarvbeståndet ändrats dramatiskt de senaste åren och ökat i antal, finns det ingen automatik i att den skulle bli jaktbar eller att skyddsjakten skulle utökas. Här kunde en övervakningsmekanism vara på sin plats. Målsättningen med t.ex. fågeldirektivet är att hotade arter ska uppnå gynnsam bevarandestatus, men hur sker kontrollen efter det?
Skyddsjakten på varg ledde exempelvis till att EU-kommissionen drog Finland inför EG-domstolen 2006. SFP:s nuvarande EU-parlamentariker Henrik Lax jobbade i det här fallet med att få EU att ompröva sin vargpolitik eftersom Lax ansåg den bygga på utbredda missuppfatttningar som på sikt också undergräver unionens förtroende bland befolkningen. Och det är just där vi har många av de problem som vi relaterar till EU - brist på förtroende. Det kan inte vara rätt att kommissionen genom sina djurskyddsdirektiv överbeskyddar arter som på lokalt plan har stor utbredning och i vissa fall innebär en fara för människan eller skada för miljön.
Jag är övertygad om att en ledamot kan påverka - därför är också ledamotens inställning till olika sakfrågor av yttersta vikt.
Anna Bertills
EU-valskandidat
SFP
Insändare Pohjalainen 29.4.2009
Työmarkkinat Pohjanmaalla ovat suuressa määrin riippuvaisia EU:sta
Pohjanmaa on tunnettu yrittäjyydestään – pienyrityksillä on oikeutettu paikka suurten yritysten rinnalla. Työttömyysastehan on ollut maakunnassamme perinteisesti alhainen. Taloudellinen suhdanne johtaa myös muutoksiin Pohjanmaan osalta. Lomautuksia, irtisanomisia ja lisääntyvää työttömyyttä.
Kun kilpailu kiristyy, maailma on laskusuhdanteessa, tuotantomallit muuttuvat yön yli, vaatimukset muutoksiin ja innovaatioihin kovenevat ja kansalliset yritykset taistelevat olemassaolostaan – silloin vaaditaan uudistuksia työmarkkinoille. Rajattomassa maailmassa saamme vaikutuksia, sekä vaikutamme itse ympäröivään maailmaamme. Sillä, mitä Brysselissä tapahtuu, on siis suuri merkitys päivittäisessä elämässämme.
Suomi on suuressa määrin riippuvainen viennistä, tämä pätee myös Vaasanseutuun. Kiinan ja Intian kilpailukyky kasvaa jatkuvasti. EU:n tulee tasa-vertaisesti kohdata ne. Jotta pystyisimme tähän, tarvitaan yhteisnäkemystä ja aloitteita europpalaisella areenalla ja täten myös toimenpiteitä Suomessa. Työmarkkinamalleja tulee tarkoin arvioida ja harkita, esimerkiksi tanskalaista ”flexicurity”-mallia, joka on osoittautunut menestyksekkääksi. Tässä ei päde status quo, vaan joustavuus, josta kaikki hyötyvät. En väitä, että mallia voidaan kopioda sellaisenaan. Voimme kuitenkin hyvin oppia, että joustavuus ja turvallisuus voivat kulkea käsi kädessä.
Suomalaista yhteiskuntaa jarrutettiin äkillisesti 1990-luvun lama-aikana. Investointeja vähennettiin, käytännössä tärkeät panostukset rakennuksiin ja infrastruktuuriin lykättiin tulevaisuuteen. Yhteiskunnan tulee toimia toisin tällä kertaa. Mikäli EU ja globaalinen yhteisö saavuttavat yhteisnäkemyksen pyörien pyörittämiseksi investointien suhteen, he voivat uudistaa yhteiskuntaa ja sillä lailla luoda toivoa sille, että elämä jatkuu. EU:n kautta Suomi voi vaikuttaa isommalla areenalla. Tulevan viiden vuoden jakson aikana EU:n ja kansainvälisen yhteisön tulee etsiä uusia teitä ohittaa kriisi. Samalla on tärkeää, että päätökset tehdään läheisessä yhteistyössä paikallisten tahojen kanssa.
Uskon, että EU:lle on välttämätöntä stimuloida aktiivisempaan työllisyyspolitiikkaan, ei ainoastaan selvistä sosiaalisista syistä, vaan myös koko unionin kilpailukykyä ja kehitystä ajatellen. Totuushan on, että työllisyyspolitiikka on se tekijä, joka vastustaa syrjäytymistä ja köyhyyttä. Niin se tekee myös omalla Vaasanseudullamme.
Anna Bertills
RKP:n varapuheenjohtaja ja EU-vaaliehdokas
Marthaförbundet
Kvinna våga välja väg
27.4.2009
Bästa seminariedeltagare,
Mina damer och herrar.
Tack för inbjudan till Ert seminarium! Tack för möjligheten att få komma och diskutera kvinnor, välmående, familjer och …karriär. Och om att våga tacka ja. Ur en ung kvinnas perspektiv. Ur mitt perspektiv.
Finlands Svenska Marthaförbund är med sina 10 000 medlemmar den största svenskspråkiga kvinnoorganisationen i Finland och en betydande opinionsbildare i vårt samhälle. Ni gör viktigt arbete för att främja kvinnors ställning och välbefinnande i samhället.
Kvinna våga välja väg - är en rubrik med otroligt många utmaningar att balansera.
Att öka kunskapen och forma attityder kring det viktiga med att kunna kombinera familjeliv och karriär.Att samtidigt betona valfrihet och flexibilitet i samhället.
Det är inget antingen-eller-val mellan hem och karriär, så hur stärker man både och- möjligheten på alla nivåer av beslutsfattande i samhället.
Bästa vänner,
När det gäller kvinnors och mäns ställning i samhället bedömer de flesta att männen fortfarande besitter en bättre ställning än kvinnorna, Ett tecken på förändring i riktning mot ökad jämställdhet är att det under de senaste 10 åren skett en viss minskning av andelen kvinnor och män som anser att männens ställning är mycket bättre än kvinnornas.
Kvinnor strävar efter och kan hantera makt i allt högre grad, de vill göra karriär och inta högre chefsbefattningar i ungefär samma grad som män. Vissa hinder ligger dock i de strukturer och föreställningar som också vi kvinnor själva förstärker.
Så, är det sant att ju längre en kvinna kommer i karriären desto ensammare blir hon?
Handlar det om att våga tacka ja? Får man tacka ja, är det acceptabelt också bland oss kvinnor? Hurudana nätverk ställer vi själva upp? Hur bra är vi på att skapa cirklarna runt om oss själva?
“Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” (Liza Marklunds bok)
Säger Marklunds bok - men hur våga tacka ja till utmaningar istället för att koncentrera oss på att peka finger? Hur öka toleransen mot varandra, oberoende val. Hur lossa på “mallen” som vi själva upprätthåller?
Kvinnor vill inte bli chefer, sägs det.
Fortfarande är vi mera blyga och trots att unga kvinnor idag tar mera för sig så har vi ännu lång väg att gå innan vi tävlar på jämställda villkor.
Toppchefer arbetar 80 timmar i veckan?
Höga chefer i näringslivet har omänskliga arbetsvillkor, massa övertid, lite tid för familjen etc. Men här kommer kanske en generationsväxling! Dagens unga ledare vill nämligen något helt annat. Man vill lägga kraft och energi på sina jobb, visst vill man satsa och klättra. MEN på de VILLKOR som gör det möjligt att leva ett balanserat liv där det finns plats för familj och viss fritid.
Det går inte att förena barn och toppchefsjobb - för kvinnor?
Nähä, men för män går det bättre eller?
Många äro myterna - om de är sanna eller inte kan vi bara själva avgöra.
Jag tillät mig imponeras och fascineras av årets flyktingkvinna Fatbardhe Hetemaj.
En ung dam med ruter i, utan begränsningar. Om det sen beror på uppfostran, nätverk eller egen “anamma” leder till nyfikenhet. Antagligen är det en kombination av alla tre faktorerna. En ung dam som vågat tacka ja och gått framåt, utan att fundera på vissa mönster, åsikter eller annat. Egen vilja styr.
Bästa vänner,
Att våga välja väg handlar inte om karriär i sig. Det handlar om livet, om att våga göra det som känns rätt, våga pröva på och våga välja vid ett vägskäl som kommer emot.
Kvinnor är olika och orkar och vill olika mycket. Att våga välja väg handlar inte om att peka finger, mera om att våga tro på eget val. Att vara tillfreds när man släcker lampan om kvällarna.
Det finns alltid möjlighet till förändring om man vill se det. Problemet är att många människor, oavsett om de är män eller kvinnor, gärna klagar men när det sedan finns en möjlighet till förändring vågar eller vill man inte ta steget.
Jämställdhetsbarometern från 2008 visar på en gradvis utveckling i riktning mot ökad jämställdhet i samhället. I vissa avseenden går utvecklingen dock i motsatt riktning. Till exempel verkar det ha blivit vanligare att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier,
och högt utbildade kvinnor uppger allt oftare att de upplever att deras könstillhörighet
gör att de missgynnas på arbetet.
I många familjer verkar man följa en mycket traditionell fördelning av ansvaret
för hemarbetet i mors respektive fars ansvarsområden. När det gäller vissa
typer av hemarbete har man delat på ansvaret, men någon ökning i fråga om
den utsträckning i vilken pappan har huvudansvaret för uppgiften verkar inte
ha skett. Kvinnor och män är ense om att männen bör delta mer i vården och
uppfostran av barnen.
Själv är jag uppvuxen med föräldrar, två äldre systrar. I en väldigt kvinnodominerad familj har jag aldrig egentligen ifrågasatt vad jag kunnat göra som kvinna och vad inte.
Min far, en gladlynt, kramig och närvarande en, försökte en gång i tiden febrilt köpa leksaksbilar och dylikt till sin yngsta dotter vars största problem var att dockorna aldrig var små nog att rymmas in i bilarna.
Kort sagt: jag har från början blivit uppmuntrad att våga välja väg, våga tacka ja men också att nya dörrar öppnas när andra kanske stängs.
Jag har aldrig velat tro på antingen eller. Hur är det om man vill ha både och?Jag vill kombinera arbete,egen tid och familj. Sen är det en annan ekvation hur man gör det. En sak som passar en så går inte ihop för nästa.
Att våga satsa och ta initiativ och inte alltid ställa sig sist i kön. För att vara anspråkslös och för att det är klädsamt. Att vänta på att bli “upptäckt”. Av princip.
Alla vill inte göra karriär, alla vill inte heller ha familj. Genom att skapa mera toleranta attityder till varandra så hjälper vi också. Allas livsval är deras eget, oberoende kön.
En av mina vänner har alltid satsat stenhårt på att göra karriär. Svaret på alla drömmar var just “karriär”. jag ska framåt.Och framåt har hon definitivt gått. Det komiska är att hennes och mina telefonsamtal ibland går ut på att säga “åh, tänk om jag fick skippa detta och bli caféägare (som om det skulle vara lättare). Inte bara jobba dygnet runt. Det är inte värt det. Där handlar det också om att våga välja väg och förändring.
Så mycket hann våra liv förändras på futtiga 6-7 år. Och värderingarna och prioriteringarna. Och vi är ännu under 30.
Min livsfilosofi har hittills varit “tacka ja till de utmaningar du får”. Jag har aldrig varit speciellt karriärslysten, men förmågan att våga utmana mig själv har också fört mig in på nya vägar, skapat det anamma som jag trivs bra med idag.
Men min livsfolosofi ändras också vart efter. Jag önskar bara att mera unga kvinnor skulle våga tacka ja till nya utmaningar, utan dåligt samvete för de runtomkring, utan känslan av “jag blir snart avslöjad för att ingenting kunna” osv. Det är inget fel i att tacka ja - bara man själv vill.
Bästa deltagare,
Visst finns bilden av den duktiga flickan kvar - oberoende ålder: Det ska inte märkas på jobbet att hon är mamma, och det ska inte märkas hemma att mamma jobbar.
Egen tid - vad är det? Är det säkert många kvinnor som säger och tänker. Att pressas i jobbet, hemma leder till en brist på den egna tiden. Men det tror jag också gäller männen av idag!
Att vi sen också är i olika livssituation beroende på var vi bor. I många länder finns det ingen möjlighet att ens få kombinera arbete och familj.I Norden, i vårt land, har vi nått längre än så.
Även våra reformer kring föräldrarledighet kunde bidra till större valmöjligheter och jämställdhet. Vår jämställdhetsminister föreslog för en tid tillbaka att en föräldrarledighet på 18 månader skulle delas så att mamman tar sex månader ledigt, pappan sex månader och de resterande sex månaderna kunde delas fritt. Men om pappan inte tar ut sin föäldrarledighet så kan det inte överföras på mamman.Modellen är hämtad från Island där föräldraledigheten dock är endast nio månader.
Detta kunde vara en modell som både skulle bryta mönster och ge nya möjligheter för båda föräldrarna.
Ni som också brukar umgås med alla livsstilstidningar vet att de strömmar över” Allt från matlagning (underbara dukningar), du ska vara fit (helst av allt extremt vältränad), hålla på med avslappningsövningar gärna ett par gånger om dagen, baka med dinkelmjöl, äta kolhydratfritt, ha kvalitetstid med dina barn, vara den bästa hustrun, städa och tvätta och …ja sen är du kanske så utbränd att det blir dags för “en livsstilsförändring” ett år tjänsteledigt för att åka jorden runt kanske? Nej, jag tror de flesta som tar timeout umgås med familjen, hämtar andan och funderar på vad nästa steg är. Klokt. Att våga välja väg. Att våga bryta mönster.
För mig fungerar alla dessa livsstilsförändringar som andra kvinnor gör som enormt uppmuntrande. Enormt viktigt. Något som jag gärna någon gång skulle följa efter.
Min pappa lärde mig att det inte fanns någon skillnad på om jag var flicka eller pojke. Med sitt enkla uttryck “man ska försök”. Gnällde jag över tuffa tag så var svaret “om du int klarar e så ere bara att slut” vilket fungerande som det mest provokativa och uppmuntrande uttrycket i hela världen.
Så som jag lever har de väglett mig. Hoppas jag om några månader kan fungera som samma vägledare för mitt kommande barn.
Kvinna våga välja väg - handlar om att våga ge sig ut i det okända, våga välja det som passar, inga maller, inga förutfattade meningar. Att våga välja väg är inget som man gör i en viss ålder. Vägskälen kommer oavbrutet vare sig man vill det eller inte. Att våga välja väg skall också uppmuntras. Att våga vara tolerant mot andra kvinnors val, våga att inte döma sig själv samtidigt.
Att våga välja och våga tacka ja - sedan är det en annan sak om det blir rätt eller fel. Det kan bara du själv avgöra. Och om det blir fel så kommer det andra vägskäl emot.
Hbl insändare 19.4.2009
EU kan klara krisen med ny teknologi!
När människor världen över permitteras och bolag i alla länder ser orderstockarna smälta bort, behöver EU och världen gemensamma åtgärder för att vända den nedåtgående trenden. Vi är inte längre isolerade från varandra, tvärtom så behöver vi varandra mera än någonsin. Bland världens ledare pågår en febril verksamhet och den första uppgiften är att hitta en samsyn inom den europeiska unionen gällande de åtgärder som skall lotsa Europa ur den ekonomiska krisen. Det är frestande, t.ex. för Frankrike och Tyskland, att i första hand skydda sina egna stora bilindustrier, vilket naturligtvis också skulle ge politiska vinster på kort sikt. Men då ska man räkna med att dylika solospel både försvårar och försvagar unionens gemensamma insatser. Så istället för att rädda ett enskilt bilmärke, borde fokus ligga på forskning och utveckling av morgondagens energisnåla bilar.
Trots att trenderna världen över sviktar och inget enskilt land – varken Kina eller USA– kan fungera som global motor, måste vi våga satsa på en växling från energislukande till energisnål teknologi. Den globala uppvärmningen, mänsklighetens största ödesfråga, har inte avtagit även om tidningsspalterna just nu fylls av nyheter om uppsägningar istället för lossnande isflak på Grönland.
När USA:s president Barack Obama dessutom aviserat en ny era av klimatpolitik, så kan detta definitivt ge den utveckling av avancerad energiteknologi som bedrivs i Finland en rejäl puff framåt. Därför kunde vi till en del också gå ur krisen via anammandet av bättre och renare teknologi.
EU har under de senaste fem åren i betydande grad höjt anslagen till forskning. Det oaktat, och inte minst i skenet av den aktuella krisen, måste unionen rikta mera medel till detta ändamål. Vi vet att forskning inte omedelbart ger en lösning på akuta problem. Vi pratar långsiktighet, dvs. resultat med fördröjning. Misstagen som gjordes i Finland under 1990-talets nedgång eller “lama” ska inte upprepas. Därför är det i dagens läge viktigt att samhället upprätthåller en tillräcklig investeringstakt. Det ger både jobb och förnyar samhället. Om EU och det globala samfundet når en samsyn om att hålla hjulen i rullning med investeringar som förnyar samhället är det en viktig signal om att livet går vidare.
Anna Bertills
EU-vals kandidat SFP
Partistyrelsemöte 3.4.2009
Bästa partistyrelse,
Igår kväll diskuterade man livet efter doping så att säga. Livet efter för en elitidrottare. Kaisa Varis debatterade rätten att tävla efter dopingsskandalerna. Och visst är det oftast så att man enbart tänker på elitidrott när man hör doping nämnas. Men det är definitivt fel. Problemet är så mycket större och så mycket skadligare än så.
Dopning är inte bara ett problem inom idrotten och bland kroppsbyggare utan också bland vanliga tonårspojkar. Det finns flera studier om hur pass vanligt det är bland unga att ta anabola steroider. Resultaten har växlat, men de flesta studierna har kommit fram till att mellan 1,5 och 2 procent av pojkarna mellan 16 och 18 år har dopat sig. Bland flickor är det däremot mycket ovanligt att använda anabola steroider.
Riskerna är tydliga: det är klart ökad risk för åderförkalkning, klart ökad risk för hjärtmuskelförtjockning med risk för för tidig död, lever- och njurpåverkan.
Mest allvarliga är kanske de psykiska bieffekterna. Och den aggressivitet som kännetecknar dessa bieffekter. Det är ett ämne som få pratar om, förutom kanske på idrottssidorna och faktiskt också ett ämne som vår idrottsminister aktualiserat.
Dopingförebyggande arbete görs effektivt även på den europeiska nivån. Men nu måste vi också få se större satsningar på just förebyggande arbete även på motionssidan. Det är ofta den biten som förbises, trots att det leder till allt från utslagning till allvarliga hälsorisker - till och med för tonåringar. För visst är det så att kroppsfixering idag inte bara handlar om bantning, tvärtom så handlar det också om att bygga muskler.
Bästa partistyrelse,
Jag vill alltså se en harmonisering av lagstiftningen och en samordnad framtoning vad gäller doping.
För summa summarum så betraktas doping olika mellan länderna - det kan också variera mellan discipliner . Denna komplicerade situation har inneburit att det uppstått en politisk vilja på europeisk nivå att samordna - eller harmonisera - nu vill vi se samma vilja på motionssidan - med andra ord i gymmen!
Samtidigt som listor på förbjudna medel finns klart och tydligt i det häfte som antidoping-kommittén delar ut, så är jag också beredd att ifrågasätta nyttan av kosttillskott som unga killar är speciellt förtjusta i vad gäller styrketräning. Var går gränsen? Var finns skiljelinjen mellan hälsosam och icke-hälsosam idrott? Hur kan samhället reglera den gråa zonen? Användningen av anabola steroider ser annorlunda ut inom motionsidrotten, dessutom är kontrollen sämre.
Det kan jag lova: Vi når definitivt inte lösningen på problematiken enbart genom att se till elitidrotten.
Kvinnoförbundets årsmöte 28.3.2009
Bästa årsmötesdeltagare,
Ordförande,
Min farmor Linnéa föddes 1906 - samma år som kvinnorna i Finland fick rösträtt. Det måste ha varit något magiskt över det året. Min farmor blev nämligen en ovanlig kvinna på den tiden; inga roller som hon försökte ta sig an, ingen som kuvade henne, ingen som sa att hon skulle veta sin plats pga att hon var kvinna. För henne var allt möjligt. Inget ifrågasättande bara fullständig avslappning i den hon var. Älskade kafferep, gymnastik, fester, diskussioner. Ogillade allt hon” borde ha gjort” som kvinna på den tiden. Hon illustrerade detta med att cykla mitt på vägen före bilarna. Motiveringen: “ingen skall säga åt mig var min plats är. jag har lika stor rätt till vägen som alla män som kör bil”.
Mina damer,
Tack å partiets vägnar för inbjudan till kongress. Som SFP:s viceordförande har jag äran att närvara vid ert möte här i Jakobstad.
Ni har haft ett händelserikt år; ett valår som heter duga och mera är på kommande. Er storsatsning på “jämställdhetshandboken” möttes av respekt och också beundran - även ut hos landsbygdens hövdingar.
Handboken blev ett verktyg i det politiska arbetet och greppade jämställdhetsfrågorna på ett helt nytt sätt.
Svenska Kvinnorförbundet har lyckats med det eftersträvansvärda: väcka debatt. Men också fortsätta debatten. Mediaprofilering blir allt viktigare i dagens hårda värld, ni har genom er styrelse, personal, lokala krafter men också via en oerhört duktig, synlig och kvicktänkt ordförande Sara fått nya ögon att möta er som förbund, er politik. Var stolta och nöjda över det.
SFP är det parti som har äran att bära jämställdhetsportföljen - vår partiordförande Stefan Wallin bär det med värdighet. Jämställdhetspolitiken i Finland är bred och mångsidig. men fungerar till synes inte ännu på de villkor det borde i alla sektorer. men vi är på god väg.
Finland vill ju vara ett föregångsland i jämställdhetsfrågor. Så har också EU-medlemskapet har gjort mer nytta för jämställdheten i Finland än man på förhand kunde ana. Finlands jämställdhetslag fick exempelvis ändras på grund av EU-medlemskapet eftersom det fanns skillnader mellan mäns och kvinnors pensionsålder i det yrkesbaserade tilläggspensionssystemet som inte var tillåtna
Ett gott exempel kom också nu i veckan: Regeringen föreslår att maximibeloppet för gottgörelse på grund av diskriminering begränsas. lagändringen innebär att sådan diskriminering som sker i en anställningssituation inte klassificeras som en lindrigare kränkning än andra former av diskriminering.
Dessutom ska definitioner av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön fogas till jämställdhetslagen.
Regeringen fattade beslut om innehållet i lagförslaget torsdagen den 26 mars .
Enligt jämställdhetslagen är sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön redan nu förbjudna men lagen definierar inte uttryckligen begreppen. Definitionerna fogas nu till lagen.
Den bakomliggande orsaken till lagändringen är det övervakningsförfarande som Europeiska gemenskapernas kommission har inlett mot Finland. Enligt kommissionen uppfyller jämställdhetslagen inte kraven i jämställdhetsdirektivet.
Bästa kvinnoförbundare,
Den ekonomiska krisen, konjunkturnedgången, ger också följder på individplan…konjunkturnedgången slår hårt mot de mest utsatta grupperna; visst är det ofta just de frågor som rör barn, unga och åldringar som det tycks vara lättast att prioritera bort. Ett exempel på detta kan också vara de senaste rapporterna i Österbotten om att det finns många undernärda bland dem över 85 år - där har kvinnorna dessutom sämre värden än män. Och de flesta av de kvinnorna bor på olika typer av vårdhem. Så inom olika sektorer, inom olika frågor bör vi nu vara beredd att försvara utsatta grupper, beredda att upptäcka de brister som kommer till nu också pga att ekonomin kniper.
Jag önska er en livlig debatt, utmanande verksamhetsår och många goda beslut!
12.03.2009
Bertills: Eva Biaudet ett toppnamn för EU!
SFP:s viceordförande Anna Bertills lyfter upp Eva Biaudet som ett toppnamn i diskussionen om Finlands kommande kommissionär. Bertills påpekar också att tanken är att Finland trots allt borde ha en man och en kvinna som förslag när en ny, förhoppningsvis mera jämställd, kommission tillsätts. Frågan har dessutom under senare tid varit aktuell, dock har inga namn hittills nämnts.
- Det borde finnas fler kvinnor bland EU-kommissionärerna och på andra ledande poster inom EU, säger viceordförande Bertills och påminner att det är också den centrala tanken kring 50-50 demokratikampanjen som European Women´s Lobby initierat. Det är helt klart att det finns en efterfrågan på fler kunniga namn med bred erfarenhet när det gäller kommande kommissionärsposter - två finländska män har redan nämnts men vi har också kända kvinnor. Eva Biaudet är ett namn som smäller högt också utanför vårt lands gränser, sade SFP:s viceordförande Bertills.
SFP kan erbjuda ett starkt namn i Biaudet.
- Eva Biaudet är både en erfaren politiker med bred kompetens och känt internationellt ansikte, som via sitt arbete som specialsändebud för OSSE har fortsatt sitt arbete för mänskliga rättigheter och skapat en alldeles speciell profil ute i Europa. Det är sådana lyskraftiga och handlingskraftiga politiker som skall leda ett EU i förändring - mot en ny era. Biaudet skulle stå för mjuka värden i de hårda tider av ekonomisk turbulens som vi ännu har framför oss, säger Bertills.
Vbl 10.03.2009
Pensionsdebatten - en ungdomsfråga
Höjningen av pensionsåldern från 63 till 65 år väcker debatt. Höjningen skulle ske stegvis från 2011 och från och med 2020 skulle den nya minimiåldern vara i kraft. I Finland går vi rekordtidigt i pension jämfört med övriga europeiska länder. Detta kombinerat med ett rekordsent inträde i arbetslivet.
Som en följd av regeringens vilja att höja pensionsåldern vill fackförbunden avbryta samarbetet och lämna Satakommittén. Sdp:s ordförande Jutta Urpilainen uppmanar till uppror. Urpilainen hävdar att sdp kommer att sätta käppar i hjulet vad gäller detta och hot om generalstrejk används som slagträ just nu. En sak förbryllar mig ordentligt: var är diskussionen om de unga? Var hörs och finns deras åsikter i den här debatten? Har man glömt bort att det är de unga som kommer att bära en tung börda för att trygga servicen framöver? Nej, här hörs definitivt inga röster.
Antalet pensionärer i förhållande till dem som jobbar ökar hela tiden. Det här är ekonomiskt en ohållbar ekvation om vi samtidigt vill hålla fast vi det socialsystem vi har idag. För att kunna trygga vår välfärdsmodell vill alltså regeringen gå in för en höjd pensionsålder. Det faktum att pensionsåldern kommer att höjas för vår generation kom inte som någon överraskning. Det här är en nödvändighet för att den tidigarenämnda ekvationen skall gå ihop.
Men samtidigt bör vi inse att ett längre arbetsliv kräver särskilda satsningar på arbetsklimatet så att vi orkar jobba lite längre. Jämför vi oss med våra grannländer i Norden så märker vi hastigt att de andra nordborna jobbar längre än vi, så oöverkomligt är detta nog inte. Det är bra att komma ihåg att det också i framtiden skall handla om indviduella förutsättningar - den som inte av orsak eller annan kan eller orkar jobba till 65 skall beredas möjligheten att pensionera sig tidigare. Sliter du t.ex. ut dina leder så är det naturligt att pensionsåldern inte kan vara den högsta. Olika typer av arbeten så ger också olika förutsättningar.
Statsskulden ökas som bäst för att klara av landets ekonomi och för att inte allt för hårda nedskärningar skall drabba servicen. Lån brukar betyda att någon skall betala tillbaka - denna någon blir även de framtida skattebetalarna. Debatten har blivit väl ensidig när man endast koncentrerar sig på hur läget är idag. Vårt lands ekonomi måste även i framtiden gå ihop för att vi skall kunna upprätthålla vår välfärd. Men före välfärden kan fördelas måste den skapas, vilket förutsätter att tillräckligt många jobbar.
Unga träder också in allt för sent i arbetslivet idag - därför ser man nu bl.a. över studiestödet och hur förutsättningarna för ett tidigare inträde kunde beredas via olika åtgärder. Förslaget om höjd pensionsålder beskylls för att vara orättvist och osolidariskt - men tvärtom så tycker jag att förslaget innebär ett gemensamt ansvar för välfärden i dag och i morgon. Så pensionsdebatten är definitivt även en ungdomsfråga.
Anna Bertills
SFP:s viceordförande
Vbl 08.03.3009
Idrotten kräver fortsatt utveckling
Leif Rex ställer en fråga kring SFP i Vörås åsikter om idrottsutbildningen i Vörå och Svenskfinland. Han hänvisar till att jag som ordförande för Sfp i Vörå och via mitt jobb som specialmedarbetare vid undervisningsministeriet har insyn i frågan. Frågan är naturligtvis högaktuell i och med att Mikael Ingberg avgett sin rapport till undervisningsministeriet med rubriken ” Utvecklingsbehoven inom den yrkesinriktade grund-, tilläggs- och yrkeshögskoleutbildningen inom idrott på svenska i Finland”. Vörå samgymnasium/ idrottsgymnasium och Norrvalla idrottsinstitut / folkhögskola har varit delaktiga under Ingbergs utredningsprocess. Gemensamma diskussionstillfällen har lett till det slutresultat utredningen presenterar.
Det står definitivt klart att idrottsutbildningens villkor också ändras i takt med att samhället förändras. Svenskspråkig idrottsutbildning är ingen självklarhet - nya vinklingar behövs för fortsatt utveckling.
Idrotten i Vörå har långa anor, men de anorna skulle inte hållas vid liv om inte det otroligt starka idrottsengagemanget skulle finnas. Idrottsgymnasiet i Vörå har arbetat sig fram till en mycket god position bland övriga specialgymnasier i Finland. Frågan om ett till svenskspråkigt idrottsgymnasium i södra Finland har lett till en oro vad gäller statsunderstödsbiten för Vörås del, en oro som inte är befogad. Eventuella nya idrottsgymnasiers finansiering kan inte ske på de befintliga idrottsgymnasiernas bekostnad och några dylika planer finns heller lyckligtvis inte. Dessutom får heller ingen konkurrenssituation uppstå vad gäller idrottsgrenar, vilket också Ingbergs utredning betonar.
Vad gäller utvecklingen för ett möjligen kommande samarbete mellan Norrvalla och Solvalla så är det inte SFP som avgör det kommande samarbetet. Det avgör parterna själva och Folkhälsan. Nya krav ställs naturligtvis också på idrottsinstituten och folkhögskolorna där deras förutsättningar synas från ministeriehåll - precis som med övriga utbildningar. Ett alternativ i det här fallet vore att båda parterna drar nytta av varandra och samtidigt tryggar idrottsutbildning på svenska. Förutsättningarna är naturligtvis att de båda inrättningarna kan utvecklas på sina orter: Esbo och Vörå-Maxmo. Jag tror definitivt att ett samarbete gynnar båda parterna.
Vad gäller Sfp i Vörås syn på idrotten så är den fullständigt klar: som parti vill vi inte bara bevara utan också utveckla och förutse kommande behov. Det finns inget status quo ens när det gäller utbildningssidan. Vörå- Maxmo har som kommun en utmärkt position inom idrottens Finland - det är tack vare hårt och långsiktigt arbete, tålamod och nya idéer. Men också förmågan att tänka på sikt. Det ämnar vi fortsätta göra.
Anna Bertills
Ordf. Sfp i Vörå
Specialmedarbetare för Stefan Wallin
Hbl 18.2.2009
SFP har all anledning att satsa!
Anna Holmqvist funderar över SFP:s situation, politik och EU-val (hbl 16.2). Holmqvist frågar sig om det “finns en väg ut ur spiralen” för sfp. Visst kan det sägas att SFP den senaste tiden inte alla gånger stått för positiva rubriker i hbl, men det innebär ingalunda att politiken som förs inte skulle vara både positiv, framåtsträvande och rejält konkret. Mycket av den konkreta politik som SFP sliter med dagligen får tyvärr inte den synlighet den skulle vara värd. Det stormar i partipolitik precis som det också kan göra i det dagliga livet. Vi har inte tänkt kasta ankar för att de stormar - hade vi gjort det alla gånger det stormat under vår över 100-åriga historia så hade det verkligen inte visat på framförhållning och då hade vi knappast varit där vi är idag. Här vågar jag tro att den sammanhållning och de gemensamma målen som finns inom SFP i kombination med nya generationer partiaktiva kommer att ge både framtid och god utdelning. Vi har all anledning att satsa.
För min del så står partiet stadigt på sina båda pelare: den språkliga och den liberala ideologin. Det var orsaken till att jag valde partiet till mitt, och den principen håller ännu idag. För mig är liberalismen detsamma som frisinne och frihet - tanken om att individen har rätt att bestämma om sig själv och sin egendom, vilket begränsas av andras lika rättigheter. Frihet under ansvar med andra ord. Det kan också konstateras att tvärtemot vad Holmqvist kanske tror så har partiets medlemsantal varit stabilt och t.o.m. ökat under senare tid, och glädjande är också att Svensk Ungdoms medlemsantal stigit ordentligt under de senaste åren.
Partiets och partiordförandes kritik eller snarare förvåning över sannfinländarnas och kristdemokraternas valförbund kan knappast anses vara bitterhet - snarare en uppenbar förvåning. Att vi förvånar oss över att två partier med till synes helt ideologier ingår valpakt, kan knappast heller vara en överraskning, tvärtom vore det väl konstigt om ingen ifrågasatte det skedda?
Det är synd om Holmqvist tror att uttalanden i snusfrågan, som för min del handlar om individens frihet och rörelseutrymme samt konsekvensen av “förbudsmentalitet”, på något sätt skulle hindra övriga politiska frågor. För vår del så utesluter inte en sakfråga en annan.
Tuffa tider kräver tuffa ledare men också en ödmjuk och lyssnande politik. Den tycker jag att vi står för. Tuffa ledare behöver nämligen också ha både öra och hjärta.
Vare sig röster eller platser kan räknas innan EU-valet har begåtts. Vi har nio kandidater, inom en snar framtid nomineras de resterande elva. Vi har alla möjligheter, alla förutsättningar och vi tror att en svenskspråkig, liberal och frisinnad röst behövs lika mycket som någon annans. Det vågar jag hoppas på att våra väljare också håller med om.
Anna Bertills
Sfp:s viceordförande
Vbl januari 2009
Frihet under ansvar gäller fortfarande
I vågorna av den debatt vad sfp är och borde vara; med andra ord höger, vänster, borgerlig, socialliberal, mindre eller mera språkpolitik, så tror jag att debatten i slutändan kommer att tillföra mycket gott. För både partiet och Svenskfinland i stort. Vi vet varifrån vi kommer - hur vill vi då fortsätta, hur bygger vi vidare för framtiden?En del hävdar att ideologi och språkpolitik inte går att kombinera. Jag hävdar motsatsen.
För min del så står partiet stadigt på sina båda pelare: den språkliga och den liberala ideologin. Det var orsaken till att jag valde partiet till mitt, och den principen håller ännu idag. För mig är liberalismen detsamma som frisinne och frihet - tanken om att individen har rätt att bestämma om sig själv och sin egendom, vilket begränsas av andras lika rättigheter. Frihet under ansvar är ett begrepp som SU brukar använda sig av och ett mycket beskrivande sådant.
Det är helt klart att det är den svenskspråkiga vardagen och framtiden som är partiets huvudfokus. Likväl så har partiet klarare än på mycket länge bemästrat den liberala sidan - med det ser jag ett parti som utgår från den enskilda individens behov, värnar om de friheter samhället byggt upp och ett frisinne som präglar vardagen.
Flera ledarskribenter i vbl har under den senaste tiden på många olika sätt satt pricken på i:et: Svenskan marginaliseras på många olika plan och möter ett allt hårdare motstånd. Trots hårt arbete har vi inte heller alla gånger nått det resultat vi velat - då är det “ladda om” och ta nya tag, som en kolumnist skrev i vbl. Och ta ordentliga nya tag. Varje parti möter utmaningar och vändpunkter - det finns tid för självrannsakan. Men det finns också tider då det är dags att höja blicken och sikta framåt. Det liberala alternativet, frisinne och frihet under ansvar, har sin nisch och är ingalunda någon ny sådan för Sfp.
Samhällsklimatet hårdnar och den främligsfientlighet som präglat de senaste veckornas politik ger en inte bara skrämselhicka, utan en bestående rädsla över vad som komma skall i dessa kölvattnen. Man hänvisar som samlingspartiets ungdomsförbund till “den vanliga finländarens åsikter” - i vilken bemärkelse så betecknar röstningar på Ilta-sanomats webbsidor den vanliga finländarens åsikt? Lägg då till att inget av de stora partierna heller gått ut och kritiserat sannfinländarnas främlingsfientliga propaganda - skall det ses som en bekräftelse på att dessa vindar får blåsa fritt?
Samtidigt vill man inskränka individens rörelseutrymme och handlingsutrymme genom att ta till förbudsmetoder, i det här fallet förbjuda snus. Förbudslagar fungerade inte 1917 och lär inte heller möta större framgång denna gång. Att tro att detta enbart handlar om snusets vara eller icke vara är helt fel - det handlar om att begränsa ett utrymme genom ett förbud som knappast är konsekvent. Hur jämför man i så fall alkoholens och tobakens skador med snusets? Det är här som Sfp tagit debatten om just individens rättigheter. Här tycker Eirik Klockars i vbl (04.01) att detta är det enda som Sfp gör - arbetar för snuset. Det är synd att Klockars tror att en sakfråga utesluter andra. För det gör det inte för vår del.
Nya generationer, nya partiaktiva hämtar också med sig nya sätt att se på partipolitik och hantera den. Det är kanske också det som sker på många ställen inom Svenskfinland just nu? Förändring är inget självändamål, men det får inte heller bli så att vi inte förutser förändringsbehov och kommande utmaningar. Nya sätt att bevaka och utveckla landets tvåspråkighet finns hos de yngre generationerna, det görs inte på samma sätt som tidigare men så ser också samhället annorlunda ut 2009 än det gjorde för 20-30 år sedan.
Anna Bertills
Sfp:s viceordförande
Vörå
Vbl januari 2009
“Land vi ha ändå?”
“Österbotten Österbotten, land vi ha ändå” - så låter Svenska Österbottens landskapssång De senaste årens och speciellt den senaste tidens utveckling har visat att det tydligen inte är något självklarhet längre trots att man gärna drar ner skygglapparna och hoppas på fortsatt goda tider. Österbotten behöver en strategi i sig, som inte är allt för urvattnad och kompromissande - men som ska se till att regionen Österbotten går stärkt ur den senaste tidens motgångar.
Det är ett faktum att befolkningsutvecklingen för den österbottniska landsbygden inte är någon drömläsning. Visst sägs det att man kan tolka statistik i vilken riktning man vill men faktum kvarstår: befolkningsunderlaget i de flesta kommunerna i kustösterbotten har minskat. Mellan åren 1995 och 2007 har befolkningen minskat i alla kustkommuner förutom Korsholm (+1629 inv, +9,99%), Larsmo (+ 657 inv. eller +16,78%), Pedersöre (+534 inv. ,+5,27%) och Vasa (+2496 inv., +4,50%).
Under motsvarande tidsperiod är siffrorna för Kaskö (-111 inv., -6,95%), Korsnäs (-62 inv., -2,69%), Kristinestad (-1296 inv., -14,92%), Kronoby (-309 inv., -4,40%), Malax (-308 inv., -5,29%), Närpes (- 791 inv., - 7,73%), Oravais (- 228 inv., - 9,38%), Jakobstad (- 370 inv., - 1,86%), Nykarleby (- 259 inv., - 3,38%) och Vörå-Maxmo (- 387 inv., - 7,95%). I de kyroländska kommunerna har befolkningen minskat med 375 invånare motsvarande drygt 2 procent. På Österbottens Förbundsområde har befolkningsunderlaget i det stora hela hållits på samma nivå, endast en marginell minskning på knappt 0,5 %.
Vissa förändringar har naturligtvis skett under år 2008 - i det stora hela är tendensen klar då man ser ur ett längre perspektiv. Prognoser inför framtiden visar de facto att vi kommer att bli fler. Andelen svensk- och finskspråkiga ökar inte, det är snarare andelen nyfinländare med andra modersmål som gör att befolkningsunderlaget väntas öka. Idag bor omkring 176 000 personer i vårt landskap, enligt prognoser som Statistikcentralen gjort är vi år 2015 178 000 invånare, närmare 181 000 invånare år 2020 och 184 000 år 2030.Vackert så.
Då man ser på åldersstrukturen i prognoserna kan man generellt konstatera att andelen barn och ungdomar minskar medan andelen över 65 år ökar, i vissa kommuner dessutom mera märkbart än i andra. Detta medan personer i arbetsför ålder, som skall inbringa skattemedel till kommunerna för att kunna upprätthålla en hög servicenivå, ser ut att minska. Det bör också noteras att det i dessa prognoser inte beaktats oförutsägbara förändringar i närsamhället, som t.ex. Metsä-Botnias ytterst beklagliga nedläggning i Kaskö.
Vi tror att ett starkt Österbotten koncentreras kring Vasa. Med det vill vi inte nödvändigtvis säga att det krävs sammanslagningar av modell större men vi tror att det samarbete som nu finns inte räcker till för att stärka Österbotten. Faran är att landsbygden urholkas - men det borde vi föregå med gemensamma strategier. Hur vill vi att landsbygden skall se ut i framtiden? En stark landsbygd med både skolor, service och företagsliv kan gynna en Vasa-region som kan hävda sig i konkurrensen med övriga Finland. Det fungerar också i motsatt riktning: ett starkt Vasa gynnar i sin tur landsbygden.
Problemet på många ställen är att konflikter mellan kommunerna idag, som hindrar ett välfungerande samarbete, handlar om gamla personkonflikter som stoppar upp den fria debatten och det fria tänkandet vad gäller samarbete och modeller. Vi och våra politikerkolleger borde visa mod och ömsesidig respekt för varandra. På det sättet skapar man förtroende.
Storhetsivern kan inom många sektorer leda till sämre lösningar. Dagens melodi om att “slå samman så mycket som möjligt utan att tänka efter alla gånger” är inget att hurra över. Samtidigt förändras våra villkor och samhället - vill vi hänga med, förutse och utveckla i tid eller vill vi se åt andra hållet och missa våra egna möjligheter?
Största orosmomentet är naturligtvis det svenska språket - hur skall vi behålla svenskans starka ställning i Österbotten? Hur hittar vi de lösningarna i ett tidevarv då små enheter har svårt att klara sig? Vi tror på en levande tvåspråkighet - på att kunna kombinera den bästa servicen med en fungerande tvåspråkighet. Det finns fortfarande frågor där det också krävs en helhetssyn för Svenskfinland och därmed lösningar som i första hand prioriterar språket.
Österbotten har ett tvåspråkigt näringsliv som blomstrar. För att det också skall blomstar vidare behövs en uppslutning kring Vasaregionen. En ny kommunstruktur ses som ett hot för språket och det måste tas på allvar. Men samtidigt så undrar vi hur Vasaregionen kommer att se ut om inget ändras? Och hur ser då svenskans ställning ut i ett landskap som krymper allt mera i betydelse. Med en stark Vasaregion och ett starkt Österbotten där svenskan mår bra och siktar framåt kan man samtidigt också stöda hela Svenskfinland.
Anna Bertills, Vörå-Maxmo, Jonas Lindholm, Korsnäs, Mikko Ollikainen, Malax
Oscar Ohlis, Vasa Victor Ohlis, Vörå-Maxmo
Samtliga aktiva sfp:are
