Anna Bertills

Så kommer då mina bloggpauser med jämna mellanrum. Jag kan inte skylla på OS för någon aktiv bänkidrottare har jag aldrig varit. Har pluggat på lite på sistone och kvällarna har gått åt till det. Dagarna till lilla T, möten och det klassiska som ska göras i alla hem. Ovanligt fumlig har jag dessutom varit på sistone; halkat, tappar grejer, strategiskt fallit över det mesta som kommit i min väg. Jag brukar nämligen ha just sådana perioder, tankspriddhet kanske. Att falla i trappor när jag jobbade i riksdagen var liksom min grej, plötsligt tappa örhängen som landar under mötesbordet, komma till en tillställning helt fel klädd, mitt i allt upptäcka att kavajen repat…det är likt mig. Ibland så i mina egna tankar att jag inte ser mig för - som min mamma brukar säga och skaka på huvudet.
Folkomröstningen i Vörå-Mamo och i Oravais gav det utslag som även jag hoppades på: majoriteten stöder en ny “storkommun”. Det var på tiden, kunde man ju också konstatera. Ett naturligare samarbetsområde och plattform får man leta efter. Kommunens underlag tror jag kommer att räcka för en tid fram över. Definitivt. Men vad som sker efter nästa riksdagsval vad gäller reformivern vet ingen ännu.
Undervisningsminister Henna Virkkunen gav ett glädjande besked för ett  par dagar sedan: ” undervisningen i svenska borde tidigareläggas”. Det hurrar vi för! Jag hann träffa minister Virkkunen ett par gånger under arbetet vid undervisningsministeriet och kan bara konstatera att hon gav ett mycket påläst, positivt och modigt intryck. Första intrycket visade sig också stämma:)

En trött Tyra som bara vill in till den sköna soffan igen. Vi prövade åka pulka, men det var ingen hit.

Helgen har gått i familjens tecken. Städat, handlat, fixat och umgåtts. Samt ringt mamma så där tre gånger om dagen. Snacka om att inte ha klippt av navelsträngen ännu. Undrar om Tyra blir likadan som vuxen:)

Gissa hur spännande “i drömmarnas trädgård” är…Makka Pakka som putsar stenar och Upsy Daisy som går omkring och trallar på sitt eget namn:)

Sitter och läser mötespapper och agendor. Jag har alltså inte stängt av den biten alls under mammaledigheten. Men huvudregeln är att läsandet sker utanför Tyra-tid, dvs. när lilla skönheten sover. Sena kvällar för min del med andra ord.

Ertappad med mammas handväska:)

Surfar runt så här på kvällskvisten innan disken tar vid. Ser ut som ja…jag vet inte hur jag ska beskriva köket vårt. Mycket går i blått efter kvällens dos av blåbär…dags att börja gnida rent både stol, kläder och haklapp. Och idag har Tyra också kommit på att man kan åla sig bakåt - med den följden att hon fastnade under en fåtölj:)

Följer med debatten i Vasabladet om kommunsammanslagningar och tycker att det är synd att man inte diskuterar mera på lång sikt.  Fast det går bra just nu så innebär det ju inte att läget är samma om 25 år. Lyckas vi nu bädda bra för regionen så kan vi skatta oss lyckliga om 20-30 år. Samma gäller faktiskt språkdiskussionen. Det är nu vi ska få fart på det hela och sätta agendan framöver. Det gäller ju både Österbotten som landet i stort. Missar vi den möjligheten nu, att förekomma istället för att förekommas, vet ingen hur Österbotten ser ut i framtiden, ej heller språkförhållandena. Visst, störst är definitivt inte vackrast, men nu gäller det så mycket mera än just vem som ska stå främst i ledet. Grannkommunen är inte den värsta tänkbara fienden, tvärtom.

Jag är de facto stolt över min hemvist Vörå-Maxmo som nu ser ut att få en lite större kommun tillsammans med Oravais. Det har vi förtroendevalda och ledande tjänstemän att tacka för. Det är ett naturligt samarbetsområde sedan tidigare men inget av detta hade kommit till stånd om inte förutseende och driftiga människor skulle ha drivit på den frågan. Nu ställer sig många också frågan om detta skall räcka till. Kanske, kanske inte. Men man har i alla fall jobbat fram en lösning som fungerar.

Har förätit mig på bulldeg nu under tiden som jag hängt framför datorn. Usch, man lär sig aldrig.

Tyra sover sött, bastun är på för att kunna torka den tvättmängd jag just hängt upp, frukosten äten och gymmet avklarat. Ganska bra gjort fast klockan ännu bara är nio. Vad gjorde jag av tiden före jag fick barn…kunde man fråga sig.
Elli Flén hade en mycket beskrivande kolumn i förra lördagens hbl. Den beskrev bra det dilemma som uppkommer när en ung kvinna försöker kombinera mammarollen med arbete och karriär.  Hur man än gör så blir det fel. åtminstone i andras ögon. Igen kom min kandidatur i EU-valet senaste sommar upp och visst fick jag kritik för att jag kandiderade trots att jag var höggravid. “Hur har du tänkt det här då”, var en vanlig fråga. Det intressanta var ju att nästan inga män ställde den frågan utan det var mest kvinnor som provocerades av min mage under valdebatter. Inte kul att börja svara på frågor om hur jag har tänkt fixa det praktiskt med amningen när andra kandidater fick rent politiska frågor. Men å andra sidan: den som ger sig in i leken den får leken tåla. Jag visste spelreglerna och jag var fullt medveten om att graviditet och val kunde uppfattas på olika sätt. Jag skulle inte byta bort den erfarenheten och den kampanjen och viktigast av allt: vi fick en frisk liten dotter som har blivit ett litet busfrö vid det här laget.

Enda sättet att förändra attityder är att själv försöka visa vägen. Hoppeligen påverkar det någons attityd i positiv riktning när en ung kvinna vill kombinera mammarollen med ett aktivt yrkesliv i politiska förtecken. Ett format passar ju inte alla och fördomsfrihet i alla riktningar gör ju att människor, oberoende ålder, situation och kön vågar pröva på nya saker, utveckla samhället och sig själv och hitta just den vägen som gör en nöjd.

Många hade väntat på att Paula Lehtomäki skulle meddela sin kandidatur i Centerns ordförandeval för ett par veckor sedan. Hon avstod pga av familjen. Det finns inget bättre skäl än just det. Som minister har hon redan händerna fulla dygnet runt och små barn behöver båda föräldrarna, de behöver tid. Som statsminister och partiordförande hade hon haft ännu mindre tid. Flera ministrar i nuvarande regering är småbarnsföräldrar och kämpar säkert dagligen med att få allt att gå ihop. Synd att Lehtomäki avstod, hon hade varit en utmärkt partiordförande och statsminister. Men hennes tid kommer ännu. Var så säker.

Nu väntar disken…och möjligen fönstertvätt. Det ser irriterande smutsigt ut när solen lyser in genom fönstret. Kanske lite bullbak om inspirationen håller i sig. Tyra ska få vara med och kladda lite.

Tidig uppstigning för att hinna få lilltjejen klar inför årets första Sfp-au. Hon lekte vilda babyn idag också och det finns ingen hejd på hennes underbara energi. Så när hon somnade sött i sin säng sen eftermiddag så slocknade jag också…med kommunallagen i hand. Att hon vaknade och skrek hörde jag knappt…Mannen har sin vana trogen städat undan kamerasladden så inga bilder ännu.
Fick Kristian Mynttis utredning om minoritetsstatus för svenskan och väntar på att få hugga tag i boken/utredningen ikväll:) Som en fortsättning och ett klargörande för den debatt som pågår kring just svenskan som nationalspråk eller svenskan med ny minoritetsstatus. Jag vet vad jag tror och tycker i frågan och väntar på att få ta in ny information via just denna utredning.

Om ett par timmar går den finska idrottsgalan av stapeln! Och jag är på väg dit om en halvtimme…nice! ska bara väcka lilltjejen, ge henne mellanmål, fixa håret, klä på mig galadressen och ta oss till metron…allt detta på 30 minuter - få se vad som går fel ännu. Mannen tar hand om lilltjejen inne i stan och åker hem igen med henne. Längtar väl ihjäl mig efter Tyra under kvällens lopp - ringer hem varenda halvtimme…:=)

Premiär för första finlandssvenska avsnittet/programmet “min morgon”! Jätteroligt att få se morgonnyheterna igen och “min morgon” hade ett helt bra koncept - lite likt Svt 4:ans morgonprogram. Skön stämning blandat med aktualiteter. Men vår vana trogen så finns det ju alltid de som inte alls vill se det positiva med mera utrymme för det finlandssvenska, flera idéer och lyckade koncept…då brukar det börja diskuteras huruvida man skall satsa fondmedel på dylikt. En färsk debatt i “Slaget efter tolv” handlade ju om att Kulturfonden borde satsa på ett Asieninstitut istället för att för att bemedla och utveckla det finlandssvenska…men hallå. Gissar att liknande diskussioner nu också uppstår vad gäller gemensamma satsningar på morgontv. Men jag kan inget annat säga efter första avsnittet än tummen upp! Kändes mycket bra att allting inte bara skärs ner och tas bort - nu har vi fått något värdefullt till och det har alla tillgång till.
Brände vid havregröten i morse efter en bökig natt med lilltjejen som vaknar var femte minut. Men hur trött man än är så kan man bara inte motstå det tandlösa leendet som möter en. Skall ladda upp lite bilder senare!
Ikväll blir det utekväll för hemmamamman! En vanlig måndag utbyts i idrottsgalan - urheilugaala! Känns lite konstigt att åka på fest, det har jag nämligen inte gjort på över ett halvår.

Julen den kom och gick i år igen! Skön vinterledighet och familjemys i Vörå. Vi har alla tankat god mat och samvaro. Skönt med en mamma som fixar och har sig, vad skulle jag göra utan henne?!
Missade till och med tolvslaget på nyårsafton eftersom jag somnade med näsan i Pär Stenbäcks nya bok “kriser och katastrofer”! Nej, tråkig var den definitivt inte men trötthet i kombination med soffa och bok…leder bara till en sak. Hur trist man ändå blivit på senare år. För ett par år sedan var det fest, glam och stoj under nyårsafton men å andra sidan så blev aldrig festerna lika underbara som man ville få dem till. Så god mat, familj och en bra bok kan också förgylla nyårsafton.
Läste med spänning 70- och 80-talets politiserande i Stenbäcks bok - borde man ha varit född tidigare för att ha fått vara med om de spännande tiderna då politik inte var något “fy fy” eller ser man kanske först i efterhand vilka processer man varit med om och vilka beslut som gett följdverkningar…möjligen så. T.ex. 2006 skrevs liberal in i SFP:s partiprogram - låter som ett ynkligt steg men när man ser tillbaka på den kampen som bl.a., SU förde då och alla de diskussioner som föregick det nya partiprogrammet så måste man ju erkänna att det var “hot stuff”:)
Lilltjejen vänder sig i sin säng nu och ska snart få lunch. En liten prinsessa på bastanta 8 kg behöver all energi hon kan få:) En släkting förundrade sig under julen över att Tyra har så runda kinder och frågade om min mamma faktiskt orkar bära henne…:) Inga problem. Lilla T är en riktig famnfia.

Sött! Mats och Tyra leker lite efter att de båda tagit en tupplur:) Så charmig bild att jag bara inte kan låta bli att lägga ut den!
Sitter nu med en glögg i handen och skriver de sista julkorten samt funderar lite på morgondagens SU-seminarium “Ung Påverkan” där jag, Didde och Calle skall prata.